Julen är över... Gott nytt år!

Jag lovade höra av mig innan julen. Det hann jag inte! Julveckan försvann, Juldagarna kom och for. Julen är över och jag drar en lång suck av lättnad. Nu ser vi framåt mot det nya året med tillförsikt!

Ni får inga bilder på julfina barn, julblommor och stilfulla juldekorationer! Inget av det fanns att fotografera! En enda julblomma har jag och den gladde, och ännu gläder, mig ofantligt. Efter åren på blomsterhandel har jag mer än nog av dussinplanteringar inför jul, så en planering gjord i bara ett exemplar, åt just mig, kändes omtänksamt ända ner i hjärteroten!

Moppeknatter, bensinlukt, legolek, mysbyxor och okammat hår, väntan på julklappar och stressfri matlagning med tonåringar... I år var vi alla hemma hela julaftonen här hos oss. Så fantastiskt att stöka på och göra egentligen ingenting. Extremt ovanligt och alldeles, alldeles underbart! Bara det faktum att gubben var hemma till både kropp och själ fyllde huset med julefrid. Eftersom det hände senast för tio år sen har vi inga andra julaftonstraditioner än att vi aldrig lämnar vårt hus mer än vi måste. Vi har ingen glansbild av hur julafton ska se ut här. Kvällen före doppare dan bestämde jag mig med kort varsel för att göra thailändska vårrullar till julbordet. Bara för att jag ville, för att jag kan och för att de hör till det fina vi fått på köpet med våra barn. Vi hade skojigt, barnen och jag när vi gjorde dem. Skratt och kökstök, så roligt att jag glömde de viktiga nudlarna i fyllningen. När alla var rullade och klara för fritering såg jag nudelpåsarna... Så bra egentligen, en viktig påminnelse om att livet inte ska vara för perfekt, inte ens på jul! De gick bra att äta ändå även om det harmade eftersom det satt en vårrulle expert vid julbordet.

I år har jag mer än någonsin tänkt på alla som har en jobbig julhelg. Det finns så många runt oss som inte kan leva i nån traditionsenlig julstämningsbubbla. Det finns så många som kämpar med relationer, ekonomi och själva livet. Nån som firar första julen i saknad efter nån kär som gått bort. Vänner som kämpar med sjukdom och tillbringar julen på sjukhus, där livet står på spel. Jag har som vanligt tänkt på alla som väntar på sitt barn, alla som firar ännu en ensam jul. Alla som knappt orkar sjunga en bön: Giv mig ett hem på fosterjord, en gran med barn i ring... Fast vi nu har huset fullt av glada, retliga, skrattande, gråtande, underbara barn känner jag varje jul, stinget av minnen från förr. "Julen är här, i ett barns glada ögon bor den..." Är du då utan dessa barn kan det kännas som om julen blir en tung sten i hjärtat. Julen är jättetuff för alltför många av tusen olika orsaker, förväntningar och traditioner från stenåldern som binder frihet och glädje. Vi har i år försökt öva på Bibelns ord ur Kolosserbrevet 2:16  "Låt därför ingen döma er för vad ni äter eller dricker eller hur ni iakttar högtider...."

Nåja, nu är det över och vi ser tillbaka på ett året som gick. Det är viktigt för mig att sammanfatta och summera så här vid års skiftet. De bästa bilderna i år blev aldrig tagna. Hjärtebilder som aldrig hann fångas på foto. Stunder av lycka, förundran och glädje gömmer jag i mitt inre. Många bilder blev tagna och vi minns många fina ögonblick. De viktigaste blir historia.



På vår tjugo åriga bröllopsdag, äntligen! Gamla uthuset jämnat med marken.

Firar bröllopsdagen gör vi ordentligt, på tumanhand i Helsingfors.



Vår guddotter Vilma blev konfirmerad i maj. Stunden framme vid altaret i kyrkan tillsammans, hon och jag, den berörde mig djupt och den är något jag kommer att bära mig.



Sommarsemester, Södra Finland.

Jag önskar er alla Allt gott och välsignelse inför nästa nya år!
Kram Gunilla