Är ni taggade för julen?

Jag har under december påbörjat minst tre blogginlägg men censurerat mig själv varje gång och raderat min text. Det var likadant i fjol, jag skrev nästan inget alls i december. Det är så förstår ni att jag har så många åsikter den här tiden på året att jag väljer att vara tyst. Jag är rädd att trampa på nåns tår. Jag är gammal nog att inse att mina åsikter så här års skiljer sig från den stora massans. Men ändå kan jag inte låta bli att öppna locket litegrann och pysa ut vad som tynger mig... Julmånaden!

En av de unga som suttit runt vårt köksbord den senaste tiden frågade : Är ni taggade för julen? Vårt unisona och snabba svar var: NEJ. Jag uppskattar den uppriktigt ställda frågan. Sällan nån vågar fråga, på riktigt, om vad man egentligen tycker om julen och allt som därtill hör. Glad över en ung ifrågasättande människa som också accepterade och gillade svaret. För det är kontroversiellt att inte bara älska julen!

Jag erkänner alltså härmed officiellt att min december vånda inte lättat alls. Dessvärre blir min julångest värre med åren. Okej, då var det sagt! Jag får mer och mer svårt att orka med butiksöverflöd, pyssel, choklad, tomtar och pynt. Det hjälper inte att själv välja bort och strunta i måsten, det har jag gjort i många år. Den finns överallt ändå, julstämningsjakten! Vår längtan bort blir större för varje år. Så bli inte förvånade om vi nåt år gör slag i saken och försvinner vid självständighetsdagen. Men lugn, vi är tillbaka efter nyårshelgen. Jag älskar ju vardagen och "oxveckorna" i januari. Vart vi far och vilket år är ännu oklart. Men drömmen håller på att bli en längtan. Hittills har våra jobb hindrat oss men få se vad vi hittar på nån gång. En enslig stuga i Italien, volontär jobb i Thailand, vem vet... För att uppleva en annan jul, hitta vår jul, på nytt och på riktigt. För jag gillar ju Honom som är orsaken till att vi firar jul!

Jag har sagt det förr och får säga det igen: Tur att inte alla är som jag! Det skulle inte bli mycket kvar av sånt som de flesta tycker att hör till och är mysigt med julen! Jag har inte på flera år besökt en enda julmarknad, inte en julkonsert och sänder inga julkort. Antalet julklappar blir minimerade till barnen. Barnen, stackare, som aldrig fått tro på jultomten, knappt haft julkalendrar och får sin beskärda del av mors julåsikter. De får säkert gå i terapi för att kunna fira jul som vuxna!

Tänk så bra att vi bor i ett fritt land. Det är okej att älska julen! Fritt fram, varsågoda. Njut av det som fyller er med jul, glädje och minnen. Man får prata jul med mig, även jag gillar att baka pepparkakor, sitta och mysa i skenet av levande ljus. Och den gamla röda ljusstaken, den tar jag fram till lilla jul varje år. Med ålderns rätt förbehåller jag mig ändå rätten att vara lite kärringen mot strömmen och uttala att jag är less på mycket som hör till traditionellt julfirande. Jakten på den perfekta glansbilden, strävan efter den där dagen då allt är stämning, tradition och fullkomlig lycka, den stör mig! Men, nog om detta. Det är snart januari, ett nytt år står för dörren. Det blir ljusare. Om två veckor är det 11 månader till nästa december! Hurra!

Liten rapport från handarbetshörnan efter detta:

Ni minns den här bilden, eller hur?!

 

Så här blev mina fynd från Vasa. Det orange Teddy garnet blev precis som jag ville. Sjalen i kärleksknutar blev lagom stor med mitt loppisfynd. De udda nystanen från loppis blev en varm och stor stickad babyfilt. Bomullsgarnen från Drops blev en virkad filt i mina favorit rutor. De åker iväg till nån som saknar det mesta.

Just nu varvar jag sockstickning med denna spets sjal. Jag stickar på ett par långskaftade sockor med mönster, som är delbetalning/muta för ett större syprojekt i gengäld. Min "sy-syster" har lovat ta sig an ett värdefullt sidentyg från Thailand och sy en klänning åt mig till sonens konfirmation i maj. Jag köpte tyget i sidenregionen Khon Kaen då vi fick honom där för över 13 år sen. Jag fixar ju inte att sy nåt av det, men sticka kan jag... Ni vet ju att jag har svårt med tunna garner så Novitas Pikkusisko är på gränsen. Men med tjocka stickor kommer sjalen att bli så skir och fin att jag inte kan låta bli. Ett underbart mönster!  Men, det är bra att varva en "räkna-varje-maska-annars-blir-det-fel-sjal", med socktickning som bara går av farten och utan att man behöver tänka.

Sen hör ni, ska jag ta mig an denna utmaning som mellansonen vänligt såg och visade mig i en reklamtidning från Birka. Jag öppnar sällan reklamtidningar så jag skulle ha missat denna om inte min son tänkt på sin morsa. Garn och stickor klara, men jag får inte börja innan ovanstående projekt är klara! Lite ordning måste det vara, sa slarvern!

Jag hör av mig ännu innan jul! Ha en bra adventstid!