Ett gammalt sjalmöster i min ägo

Jag har ofta tänkt på hur olika vi betraktar världen. Det du ser, kanske jag missar helt och tvärtom. Hur vi ser saker, eller inte ser, beror på erfarenheter och intressen. Jag lägger, till exempel, aldrig märke till vad folk har för kläder. Jag är helt enkelt inte intresserad. Jag läser en helt annan tidning än min man trots att vi båda läser dagens Österbottens Tidning. Sportsidorna är totalt ointressanta och jag har ofta tänkt att jag inte ens ser vad det står där. I samma tidning kan jag dock notera garnaffärens pyttelilla reklam annons om rea, en annons jag lovar att min man inte sett.

Det här gör att JAG ser virkade alster där dom finns. Detta föder samtal för jag är så pass insnöad på min hobby att jag inte orkar hålla tyst om jag ser nåt fint virkat. Jag har lärt känna en ny vän, en gammal tant. Jag noterade genast hennes vita fina sjal när jag såg den och eftersom vi pratat en del vågade jag gissa att hon gjort den själv när händerna var yngre. Jag fastnade direkt för mönstret och frågade om jag fick ta foto på sjalen. Naturligtvis fick jag det. "Men det var ju inget märkvärdigt med den gamla sjalen. Hur enkelt som helst att virka den", sa min vän. "Du kan låna hem den över natten, jag behöver den inte nu."

Jag fotograferade detaljer för att kunna räkna stolpar, men eftersom jag har svårt att låta bli ett inspirerande nytt projekt började jag på direkt. Jag virkar sällan vitt och sällan i akrylgarn, men nu var det perfekt att testvirka denna sjal i ett garn som jag råkade komma över rätt förmånligt. Jag har virkat mycket den senaste tiden och blivit en mönster slav. Det var riktigt hälsosamt att virka direkt från ett befintligt plagg som har många år på nacken. Virkning är ingen exakt vetenskap, blev lärdomen med denna sjal. Först retade jag mig aningen på att ökningarna inte var exakt gjorda, men egentligen, vem kollar det när sjalen är klar om det är tre eller fyra ökningar i kanten. Bara maskantalet stämmer i slutändan spelar det ingen roll alls om jag ökar på varv fem eller sex. Här är min sjal, som jag ska visa mönsterskaparen när jag träffar henne nästa gång.

Jag kommer att göra fler, men i ullgarn nästa gång. Det var en snabbvirkad rackare. Min vän hade rätt, det var ett enkelt mönster att komma i håg. Jag ska bära den med vördnad för den har en historia!