En vecka full av vardag blir långhelg. Skönt! Vårt stor projekt ute har nått ett delmål. Det våras och jag börjar skönja grönskan. Det är valborg, redan. Vet inte vart april försvann. Det blev historia av ännu en månad. Gråt och skratt, prat och bara tyst närvaro, allt blandas när man är en familj.
Jag är så glad att jag har en familj! Så oerhört lycklig att ha en äkta man att dela vardagen med. Vi är ett bra team och jag älskar min man. Det bästa jag gjort i mitt liv är att gifta mig med honom!
Jag är så tacksam att vi fick en hel familj. Att vi fick våra barn. De är ju långt ifrån en självklarhet. Men så menade och tänkta för oss trots att de föddes på andra sidan jorden. Jag tror Gud visste att jag inte skulle klara av att förbli barnlös. Jag blev hel när de kom! De slipar mig, de formar mig och håller mig i gång. Utan min familj skulle jag sitta och virka i ensamhet tills det börjar växa mossa på mig!
Nu hinner mossan inte börja växa, inte ens fast jag är sur som min gräsmatta nån dag. Det är mat som ska bäras hem, det är läxor som ska göras och allt som oftast kan du konstatera att ännu ett klädesplagg blivit för litet. Eller att det är hål på ännu en strumpa... Det är intressant att ta del av barnens liv, det liv de lever utanför hemmet. Jag försöker hålla mig informerad om kompisar, intriger, spel och lekar. Det är svårt att se dem ha en jobbig dag när kompisar ställer till det och proven är svåra. Likaså är min glädje minst lika stor som deras när en jobbig sak blir utredd eller ett prov gått bättre än väntat.
Virka det hinner göra jag mellan varven. Nån maska nu och nån då... En före detta jobbar kompis tipsade mig om ett filtmönster som jag bestämt mig för att testa i kväll. Virkningen är min terapi, utan den skulle jag behöva terapeut och retreat!
Trevlig helg!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar