Ordtorka och tidsbrist! Enda ursäkten jag har för att nya inlägg här lyst med sin frånvaro. Jag både läser och skriver i perioder, så har det alltid varit. En intensiv höst har redan hunnit bli farsdag. Barnens höstlov och min födelsedag rusade förbi, i år utan extra uppmärksamhet. Vi, eller rättare sagt min man, bygger garage. Det är skönt att det äntligen blir av. Som vi funderat på hur och när under år som gott. Allt har sin tid och det är nu helt underbart att kunna köra in bilen under tak och på betong golv. Hittills har vi parkerat bilen på tomtens lägsta punkt, dit allt regn och smältvatten runnit och bildat lervälling alla tider på året. Det är mycket kvar att göra innan vi kan förklara garaget färdigt, men planen var att få in bilarna under tak innan vintern och det är uppnått. Sen har vi tid på oss att under vintern fundera och klargöra inredning i själv garage delen. Där råder ännu lite olika uppfattning beroende på vem i familjen du frågar. Tonåringen utgår från soffa och kaffebryggare i "SIN" verkstad, far i huset tänker väl mer praktiskt kring plats för däckbyte och snickerihörna, medan jag ser förvaring av trädgårdskrukor och liknande.

Jag har stickat och virkat i vanlig ordning och bockar av i UFO korgen. Ett par pulsvärmare blev färdiga sist. Den ena har varit klar sen i fjol den här tiden. Den andra blev ett UFO eftersom garnet var typiskt jul. Stjärn mönster i grönt, vitt, rött och kändes väldigt inaktuellt i januari. Nu ska jag bara fästa x-antal trådar så får jag ha dem i användning denna december. För de är mina. Av garnet som blev över blir det julsockor. Ni som känner mig vet att jag aldrig själv skulle komma på tanken att sticka nåt julrelaterat, men jag fick garnet av min mor för länge sen eftersom hon inte tänkte sticka det hon beställt garnet för från första början.

Jag minns min gymnasielektor i religion och psykologi med värme. Hon gav mig en livslång hobby när hon lärde mig läsa tidningen Kyrkpressen. För att få fina extra poäng i religions provet lönade det sig att lusläsa nämnda tidning eftersom provet alltid innehöll en fråga av aktuell art tagen ur Kyrkpressen. Oberoende av frågan, fanns svaret i Kyrkpressen, enligt min religionslektor. Numera lusläser jag inte allt, men stora delar av det som där är skrivet har jag koll på. Jag noterade med stor glädje att Kyrkpressen skrev om Prayer Shawls härom veckan. Jag skulle alla gånger ha läst artikeln eftersom bilden fångade mig, en stickande diakon, men jag har redan i flera år med intresse följt Prayer Shalws Ministries på internet. Min andra församling och en guldgruva vad gäller mönster länkar. Ett koncept jag brinner för. Tänk att det finns en hel församling med fokus på kreativitet och stickning. Att sticka bönesjalar är min grej och jag ber bäst när jag stickar. Och jag stickar bäst när jag ber! Jag tror verkligen på kraften i att be in mod, kraft och omtanke i en sjal. Att sticka till nån speciell under bön. Jag tror att det är det jag ska göra. Det är därför jag snubblar över alla mina garnfynd till vrakpriser. För att ge vidare efter att ha förvandlat nystanen under mer eller mindre bön.

Under hösten har den lokala garnaffären startat ett lovvärt projekt. De har öppnat för att vi som stickar mer än vi behöver har en plats att ge våra alster till. Hos Marks & Fröken Rosengren kan man lämna in vantar, sockor, sjalar och andra alster och hon levererar vidare åt dem som vet var behoven finns. Flyktingmottagningen och diakoniarbetarna fördelar det som kommer in. I fredags förde jag in två babyfiltar, två små babymössor och en varm sjal. Det är höstens projekt i avdelningen välgörenhet och nån stor uppoffring är det inte från min sida. Garnkostnaden sammantaget för nämnda projekt landar under 10 euros sträcket! Och avkopplingen de gett mig under skapandet har ett värde långt över garnkostnaden!

Skrivandet har fått stå tillbaka också för läsandet. I Kyrkpressen(!!!) fanns för nån vecka sen en artikel om Tomas Ardenfors och hans nyutkomna bok "En extra plats i hjärtat" Om att ta hand om någon annans barn. Även detta ett ämne jag brinner för så boktipset föranledde ett fjärrlån på biblioteket. Alla kan läsa denna bok! Men om ni råkar vara intresserade av barnskydd och stödfamiljsverksamhet, ska ni verkligen läsa denna bok. Han skriver lättläst, med hög igenkänningsfaktor om man har minsta lilla erfarenhet av socialarbetare och barnskyddsarbete. Jag sträckläser sällan en bok men detta är definitivt en sträckläsningsbok!

Sen lånade jag även hem "Etik och Omvårdnad" för att försöka lära mig läsa studentlitteratur... Måste ju erkänna att jag bara öppnat och ögnat lite här och där än så länge. Men skolbänken blir aktuell först efter nyår. Jag har tillsammans med min handledare under hösten försökt kartlägga vad jag kan och vad jag ska ha lärt mig under studietiden för att kunna titulera mig närvårdare inom nåt år och officiellt tagit mitt första blodtryck. Det här med studierna är liksom garagebygget ett projekt rätt i tiden. Trots ett intensivt familjeliv känns livet riktigt bra just nu! Bygget, studier och Barnen, ALLA våra barn, extra och egna ger bekymmer och glädje, men liv, liv på riktigt!