Vi tror på sommaren nu. Vi har hängt ut hängmattan mellan sina björkar, Allsång på Skansen börjar i kväll, och det säkraste av alla sommartecken fick vi idag. Då min man tar fram de snart 20 år gamla sommarshortsen, DÅ är det sommar. De grå shortsen med röda ränder, har för länge sen gjort sitt, men de är sommar!
En av de saker som höll mig tillbaka när jag övervägde att börja blogga var att jag egentligen ogillar bloggar! Jag hade svårt att se att de behövs. Jag var, och är fortfarande, lite irriterad över bloggar som ger sken av att glansbilder är verklighet. Egentligen är jag väl bara lite avundsjuk på folk som kan fotografera... Nej, men på riktigt alltså! Jag har bara lite svårt för tillrätta lagda bilder, ofta från fem olika vinklar. Jag minns att jag en gång, länge före jag ens funderade på att själv blogga, fotograferade omaka strumpor som låg på golvet, en överfull diskbänk och sanden på tamburgolvet, bara för att jag retade mig på fina bilder på kryddkrukor på en kliniskt ren diskbänk och stiliga arrangemang enligt senaste trend i tamburen. Min verklighet är full av operfektionism och jag dristar mig till att tro att den verkligheten finns ibland även hos inredningsintresserade bloggare. Var och en med sitt. Jag har ju totalt nördat in på nystan och mönster och visar det varje gång jag skriver en enda rad här. Det är väl därför det finns bloggar. Man skriver om det man brinner för och för att hitta likasinnade. Så nån retar sig säkert på mig. Jag beundrar folk som kan inreda, som är intresserade av att göra nåt nytt i nåt hörn av sitt hus. Det är bara inte min grej!
Jag tänkte på det nu i midsommarhelgen när jag råkade surfa förbi en sida med sju bilder från en midsommardukning. Sju bilder på samma sak, från olika vinklar och olika detaljer i varje bild. Jättesnyggt och tilltalande, verkligen! Vita dukar, blomvas modell högre, dekorationer i mängd, vita överkast på trädgårdsstolarna, ett perfekt utekök typ; Bygglov med tillhörande kronärtskockor. Men hela mitt jag värjer mig! Det är skoj att nån gång duka fint, ja visst. Jag har dock med åren blivit en tråkig och praktisk realist. Men sån är jag och det står jag för!
Jag tror ingen använde det där, på riktigt alltså! Vem äter kronärtskocka? Jag tror det var ett hobbyprojekt gjort med lika stor iver som jag stickar en sjal. Nån som ser skönhet, kan inreda och fotografera.
Ingen med barn under myndighetsåldern skulle i alla fall klara av att sitta och äta där. Var skulle man lägga alla blommor tallrikarna var dekorerade med, när man väl hittat tallrikarna?
För att på riktigt kunna använda det där borde man kunna kontrollera vädret, den vasen hade inte klarat många minuter ute i normalt midsommarväder! Minsta vindpust hade förstört både dukning och blött ner den fina mattan under bordet.
Jag dukade faktiskt ute i söndags, midsommaren till ära. Mitt trädgårdsbord är brunt men ständigt guldammigt av tallarnas pollen så här års. Vit duk är inte att tänka på! Får vara glad att tallrikarna inte hinner bli nerdammade fast jag dukar strax innan vi äter. Vit duk är inte heller lämpligt med minderåriga barn runt bordet! Blomvasen skippade jag eftersom den bara är i vägen och jag slapp därmed ett irritations moment när nån slår omkull den, för att hinna ta senapstuben före brorsan.
Kaffet tog vi inomhus sen eftersom antalet surrande och bitande insekter blev för många och irriterande så här i midsommartid.
Men som sagt, jag beundrar folk som kan... På tal om sånt man brinner för; varsågoda, min senaste sjal, en Ashton Shawlette. Ett mönster jag hittat på Ravelry. Garnet är Drops Alpacka Silk, fjäderlätt och mjukt. Jag är väldigt nöjd med den!
Nästa att blir klar är en likadan, men i Novitas rosa Säde. Har ju lite svårt med rosa, men den här är ju syrenfärgad märkte jag ikväll. Satt ute och stickade i kvällssolen och paljetterna glittrade i solen. Då försvinner min stress! Det kan finnas nån maska felstickad här och var. Men den är lika operfekt som livet i övrigt. Livet är fullt av vardag utan tillrättalagda glansbilder. Men vi behöver få utlopp för vår kreativitet, våra gåvor, då kommer vi till vår rätt och lugnet lägger sig. Det må då vara fotografering, inredning, trädgårdsprojekt eller stickning. Genom att dela på en blogg kan man finna tröst, det finns andra som är lika tokintresserade som jag.
Idag gjorde vi en tur till grannstaden i norr. Hesburger med barnen, bockat av lite nödvändiga inköp till hushållet och gick på loppis. Hos Röda Korset hittade jag inspiration till nästa projekt. Vad det blir återstår att se!
