Färdigt och på gång i min handarbetskorg

Nu har jag bytt mönster. Byter från spindlar till snäckskal. Ytterligare en favorit som jag återkommer till. Den här har legat halvfärdig i UFO korgen ett tag men nu är jag inspirerad att göra den klar. Mjukt och fjäder lätt Huurre garn från Novita. Det fina med en UFO korg är att man kan ta tag i det som inspirerar för dagen. Det står ingenstans att man ska ha bara ett projekt på gång i taget. Jag stickar egentligen på en babyfilt men med plåster på vänster tumme är det lättare att virka...

Trött var bara förnamnet när jag kom från stan med matkassarna före lunch. Vardagen som jag ändå älskar rusar på i full fart, barn hit och barn dit, läxor, handla mat, hitta den försvunna vanten... Var och en laddar batterierna på sitt sätt och jag på mitt. Jag åt lunch med min äkta hälft, telefonerade med en väninna och test virkade en ruta i bomullsgarn. Jag är på banan igen. Det ska bli en filt så småningom. Jag har suttit fast i sjalträsket en lång tid, men har börjat snöa in på babyfiltar efter en paus. Det ska bli filtar till bättre behövande nånstans. Det brukar visa sig vart de ska sen. Två är färdiga. Garnet till den aprikosfärgade har legat 17 år i skåpet.

Till avdelningen: Färdig kan även två sjalar överföras från UFO korgen. Två sjalar som bara blivit till på nolltid. De kan inte kallas ufon för de hann knappt landa i korgen. Det blir så ibland! Vissa är helt enkelt specialprojekt, såna som växer fram under bön. Jag har äntligen insett att jag ska göra annat än sjunga i Guds församling på jorden. Kanske församlingen också drar en suck av lättnad att jag insett att jag inte ska sjunga... Jag har fått andra gåvor och saker på mitt hjärta. Och det är helt okej, kanske till och med meningen så från första början. Det tog mig bara 40 år att förstå att jag inte ska gräva ner min gåva till förmån för sånt man traditionellt SKA göra som aktiv kristen.

 

 

Sen surfade jag runt på Ravelry häromdan och fick en inspirations dusch. Inte för att jag saknat just inspiration men ändå... Det här är min passion, terapi och kanske till och med Gudagåva!

Jag är Muminmamman

Jag har igen kunnat konstatera; jag är ingen Filifjonka. Jag är minsann en Muminmamma...

Mumintrollen är populära i huset igen efter en lång paus. Den här gången på allvar. Varken vi eller våra pojkar har egentligen varit intresserade av Mumin. Lilla syster däremot är riktigt intresserad! Den datatid hon får använder hon till att se på Mumin och mellanbror tillåter sig att fascineras. Ingen slipper undan Mumin i det här huset just nu, inte ens tonåringen! Det är bra med en lilla syster. Till och med jag har nu lärt mig en del om de finska nationalhjältarna. Favoritberättelsen för tillfället är om hur fru Filifjonk flyttar in i Mumindalen med sina barn. Där de utsätts för damm, farligheter o äventyr till sin mors förskräckelse.

Känner ofta igen mig i Muminmamma! Jag älskar att stöka i köket o koka hallonsylt. Jag har gärna huset fullt av barn som inte är mina egna och låter barnen leka farligt fast jag inte har jod i min handväska. Jag är en Muminmamma, men precis lika förberedd på allt som kan hända är jag inte. Jag kunde ju konstatera härom dagen att jag inte ens har plåster hemma när jag själv behöver det. Jag är en sträng morsa på många sätt, det tillstår jag villigt, men förbjuder inte lekar som är på gränsen till farliga. Jag har ju tidigare på denna plats berättat hur ovarsam jag kan vara med mina guldklimpar. Jag är rätt befriad från oro för att de ska skada sig. Den egenskapen är en välsignelse har jag insett. Låt mig nu berätta om favoritleken just nu. En lek jag vet många skulle förbjuda av uppenbara skäl, men de har ju skoj...

Ni vet ju hur vädret gjort väglaget halt och besvärligt den senaste tiden. Vi bor upp på en backe och har därmed inbyggd pulkabacke. Far i huset gjorde tappra försök att sanda för att ingen skulle trilla och bryta benen, samt för att vi ska komma upp med bilen från gårdsplanen utan att glida in i garage väggen. Gruset vill inte fastna på den frusna isen och nysnön ovanpå gör att det blir ännu halare. Nu har barnen sopat bort hans försök till sandning och gjort en isbana, en riktig rodelbana. Ända uppifrån och ner! Där åker de med högsta möjliga fart på sina kälkar, utan att vänta på att nån är ur vägen och med risk att åka rakt in i väggen. Farten är säkert rätt lämplig för tonåringen men treåringen kastar sig nerför backen med minst lika stor iver. Har man bröder som är bra mycket äldre blir leken därefter. Men det fascinerar oss att de hittar på lekar tillsammans trots åldersskillnaden. Hon är som en scout, alltid redo direkt nån ens antyder "pulkaåkning". Eller andra farligheter som kan vara intressanta. Likt Lilla My kastar hon sig gärna ut på silverbrickan för att möta isfrun.

Det är ett under att vi till dags dato har en enda armbåge ur led på skadesaldot hos våra barn. Skyddsänglarna får med beröm godkänt!

Men pst, om ni kommer hit, akta var ni parkerar bilen, det finns en isbana i backen.

Barnsligt lycklig för en extremt världslig sak

Presenterar stolt: Min mammas svarta glittersjal, årets första projekt. Ni som följt mig kan alltså lista ut att tekniken är delvis förnyad här hos oss. Jag är lycklig som ett barn på julafton. En fungerande dator! Halleluja! Framför allt dubbel nöjd att allt på den gamla gick att rädda trots att det var på håret.

Vinterspindlar i massor har det blivit under januari. Glittergarnet undanber jag mig i fortsättningen. Det blev snyggt, men inte världens enklaste att virka. Svart dessutom, så jag var tvungen att virka i dagsljus för att se vad jag virkade, för det gick inte att repa upp om man virkade fel. Garnet från en turkisk firma var strävt men resultatet blev rätt mjukt ändå till min förvåning. Finns ett par småfel, men de syns inte om jag inte berättar var de finns, tror jag. Den gröna är virkad i ett bomullsgarn, Fiori från Svarta Fåret. Köpt på handarbetsaffär, minsann för en hel euro per nystan. Jag hade för en gångs skull kollat att alla nystan hade samma parti nummer. Men se, detta till trots var ett nystan ljusare. Det syns ganska bra, men det gör egentligen ingenting. Rätt trevlig effekt!

Den jeansblå blev inte så stor. Borde ha haft ett nystan till men eftersom jag köpte de sista ur ett restparti fanns det inte att få. Men skön är den, bomull och bambu. Mönstret har jag hittat gratis på Järbo. Det är busenkelt. Jag har en ny på virknålen.

Idag lyckades jag komma över ett par nystan till -50% som jag behöver, förr eller senare. Idag är jag alltså rätt nöjd. Jag hoppas kunna använda både mina nystan o datorn på ett bra sätt.  Det är en världslig sak, men jag jätteglad att datorn fungerar! Jag drömmer om att skriva mer än jag gjort. Jag har en dröm om att någon gång skriva en bok. Någon gång när tid, inspiration och lust sammanfaller...

Skrivklåda o tekniska problem

Jag skulle så gärna vilja visa er mina första sjalar för året. Det blev tre stycken och en babyfilt innan januari tog slut. Spindlar och snäckor. Svart glitter och mjuk bambu. Men en löskontakt vill inte överföra några foton från kameran till datorn så därmed får ni vänta på bilder. Dataparken i huset är föråldrad, på gränsen till rent förhistorisk och borde förnyas å det snaraste. Sen är jag personligen totalt ointresserad av allt vad datorer heter. Det ska bara fungera. Men skrivklådan har tagit mig så nu testar jag att blogga från telefonen när datorn inte fungerar som jag vill.
Jag hittade mönster på en ny spindelsjal på Järbo och som vanligt snöar jag in fullständigt när jag hittar nåt roligt. Alla goda ting är minst tre eller hur? Garn banderollerna vittnar om en garnåtgång på 18 nystan i januari... Bra start på året, nu går luckan till garnlådan fast igen. Och jag kan stolt meddela att garnkostnaden för dessa 18 nystan landar under 25 euro, varav de flesta köpta för evigheter sen. Jag har näsa för billigt garn! Det har nästan blivit en sport att se hur billigt garn jag kan komma över och att faktiskt göra nåt fint trots att garnet inte är nån lyxvariant. Nåja, riktigt vilket garn som helst gillar jag inte. Nu låter vi då vara osagt hur många nystan jag köpt i januari...




Sen jag senast skrev har tankarna kring "båånfååasi" snurrat vidare. Men de får snurra ett tag till. De är så snurriga i dagsläget att jag befarar att det blir som med kameran och datorn, att överföringen från hjärnan inte fungerar.


Jag har i övrigt haft en "nära-diket-upplevelse", åkt pulka samt lärt mig vad en stratovulkan är. Jag skulle i kväll egentligen vilja vara på föreläsning med nät polisen om ungdomars nätanvändning men valde nåt ännu viktigare: Att vara med mina barn. Det kräver lite att faktiskt umgås med barnen. Ibland är det så enkelt att låta bli. Men mitt i vardagen försöker jag minnas att jag har dem till låns några futtiga år. Då när de flyttat hemifrån ska jag med glädje minnas kocken, kompositören och hockeybruden. Till tonerna av ny film musik som komponerades i stunden, avnjöt jag häromsistens en egen komponerad asiatisk rätt med nudlar o kål som han fått inspiration till från ett You Tube klipp. Och dotra mii, hon verkar ha planer på en hockeykarriär. Andra gången på skrinnskor och hon hanterade både pucka o klubba med bravur. Enda gången hon låg på isen och grät var när jag sa att vi måste fara hem!
Jag har precis varit till biblioteket med två av barnen. Den tredje for med far sin till gymmet. Mamma Mu simmar har jag inte läst tidigare. Det är väldigt länge sen jag lånat annat än barnböcker men ikväll kom Evangelium enligt Marcus Birro med mig hem. Har senast högläst Munken och Kulan på skolresa i Stockholm högt för mellankillen och trodde jag skulle kissa på mig av skratt.
Alla goda ting är tre... Sjalar på gång i ufo korgen är också tre. Babyfilt nummer två på gång o den tredje finns i skallen o garn finns i min skattkista. Hurra för handarbete! Bättre terapi finns inte!