Södra Finland och sommarsjalar

 

Vi har varit i södra Finland. Nästan så långt söderut man kan komma faktiskt. Utanför Hangö passade vi på att gå på frontmuseum och se skyttegravar från kriget. Historiens vingslag hördes nästan mellan träden på det som varit krigsskådeplats. Det gör gott att komma hemifrån om så bara för en vecka. Att umgås med familjen på nya platser känns bra. Att uppleva annorlunda saker än vad vardagen erbjuder känns viktigt när man har semester. Även om man med barn i olika åldrar får kompromissa gällande aktiviteter.

Det jag gillar mest med södra Finland är alla ädla lövträd. De fångade mig när jag i tiderna låtsades studera nere i Esbo. Jag verkligen älskar alla stora ekar, lönnar och lindar. Det blir en lummighet jag saknar i våra skogar här med alla barrträd och enbart björkar. Hemma på Steinbacka har vi planterat en lind och jag hoppas vårt gårdsträd blir extra stort och lummigt med tiden. I parken vid Svartå slott gick jag mest och kollade upp i träden. Men klätterhortensian på stallväggen är bland de mäktigare jag sett!

Trots att jag studerade nere i Esbo har Nyland varit en vit fläck på min karta. Har inte rört mig så mycket där. Jag, vi kommer att återvända! Tiden gick fort, det finns mycket att se, som nu blev osett. Nu blev det kanske väl mycket slottsruiner och parker i stora barnens tycke, men vi hann ändå se en hel del under veckan. Fiskars bruk var intressant för alla åldrar och pizzan i Ekenäs räknas av alla i familjen till de bästa någonsin. Sen var ju ett av huvudmålen naturligtvis Mumindalen. Har man en fyraåring i huset som gillar Mumin är ju Nådendal ett måste. Och vår kavata lilla fröken fick sin efterlängtade pratstund med en annan kavat fröken. Lilla My var duktig på svenska, så idolen levde upp till förväntningarna!

Stickat har jag också gjort under semestern. Två sjalar, i ett för mig nytt mönster, har blivit till. Ikebana Shawlette, ett gratismönster från Ravelry. Jätteskoj att sticka! Kommer att bli åtminstone en tredje. Den röd-blå-gröna är stickad i Marks och Kattens Fame Trend. Jag ogillar ju, som ni vet tunna stickor. Alltså struntade jag i att de rekommenderade stickor nr 2 och stickade på nr 5. Resultatet blev luftigt o skirt. Den vita är Novitas Ipana garn, mjukt och skönt akrylgarn. Tillsammans är garnåtgången en dryg kilometer...

Jag har samlat på mig en hel del bomullsgarn som jag tokfyndat lite här och var. Nu virkar jag rutor. Fastnade på Pinterest och hittade alldeles för många rutor jag vill virka. Ni får se sen vad det blev!

Sommarlov på Steinbacka

Hela familjen har sommarlov. Det är österbottnisk sommar som bäst, med myggor, kallt regn och KAJ som släpper en ny sommartungvrickare. Allt är som vanligt alltså. Jag påminde barnen om att de faktiskt har över en månad kvar av sitt sommarlov, varpå de suckade och tyckte det var i minsta laget. Måste erkänna att jag tycker det räcker! Ni vet att jag är vän av vardag och rutiner. Nu har jag lärt mig laga mat enligt sommarlediga barn, men det tog länge att komma in i sommarlunken i år, speciellt gällande matlagningen. Trots att jag redan från sommarlovets första vecka förklarade att detta hus fungerar som ett bättre hotell i sommar. Man kan få stekt ägg och bacon OM man stiger upp i tid för frukost som serveras endast till klockan 10:00. Sen är köket stängt till lunch. Första veckan de hade lov tenderade kylskåpsdörren flagga på vid gavel hela dan och köksbordet fungerade som stående bord.

Sommaren så här långt har verkligen inte bjudit på varmt och soligt väder. Midsommarrosen blommar nu och grannen bonden har nu kört undan såmaskinen i mitten av juli. Jag kom ju mig för att så sallad, dill och persilja i odlingslådorna och först nu har de grott ordentligt. Jag är glad att jag inte är bonde i år! Men jag har päronkart på mitt päronträd! Bara de inte blåser ner hoppas jag på ett par premiärpäron framemot hösten.

Semester brukar för oss innebära projekt av något slag. I fjol var projektet nytt golv och förnyade ytor i ett rum inomhus. I år står utsidan med garagebygge på tur. Vi har i många år tänkt ta oss an att riva vårt gamla efterkrigstida uthus som på alla sätt gjort sitt. Nu var det dags. Det innebär att vi också kan få ordning på innergården så småningom. Allt har sin tid.

Ända sen vi flyttade hit till detta hus har vi funderat på hur vi ska få nån ordning på trädgården här på Steinbacka. Ett av de stora frågetecknen har varit såga, eller inte såga, omkull cembratallen. Det stora trädet som styrt allt på innegården. En cembratall som dessutom inte varit nån riktigt äkta cembratall. Redan 2003 när vi köpte huset var jag beredd att omgående såga omkull tallen eftersom jag aldrig gillat barrväxter. Hittills har jag varit i minoritet i alla omröstningar gällande tallen. Min irritation gentemot tallen har dessutom ökat för varje år pga alla kådiga kottar och bruna barr som fyllt skottkärra efter skottkärra alla tider på året, samt fläckat ner kläder i mängd. Men okej, den har fyllt sin funktion som skugga i sandlådan, vilket varit ett av argumenten till tallens fördel. Barnen har varit hårda förespråkare för dess överlevnad men nu vände opinionen. Han som klättrat mest och högst klättar inte längre lika flitigt med ålderns rätt, men han var den som trots allt lade in sitt veto mot fällningen. Han var också den som fick vara med och fälla trädet samt träna styrkelyftning på hemmaplan när de sågade sockarna skulle bort. Vår äldste son och hans forna klasskamrater har klättrat högt många gånger i detta träd och när en av kompisarna cyklade in på gården härom dan var första spontana kommentaren: Oj trädet... har ni tagit bort det? Så tonåringar de är, satt det många minnen i den tallen tydligen.

Jag bad min man såga direkt när vi hade bestämt oss för att ingen skulle ändra beslutet. OCH det blir så BRA! Vi har planer på att plantera ett körsbärsträd i stället. Vi har nu hyrt en grävmaskin och grävt bort stubben, sandlådan och grunden från det gamla huset. Vi har grundat för en vedlada och fått bygglov på ett nytt garage. Här på Steinbacka görs inga som helst markarbeten med enbart spade! Det är grävmaskin som gäller till och med för att få ner ett körsbärsträd. Vi är stenrika och det klingar var man än sätter ner spaden. Bara resten kvar då... Men vi är på gång!

Vi har många roliga saker kvar att se fram emot denna sommar. Vi får vara tillsammans och det betyder mest. Vi slipas och slits mot varandra när alla är hemma på gott och ont. Vi sliter vårt hår men vi skrattar också. Jag har tid att sticka och läser faktiskt en bok. En sjal blev klar i går och nästa är på stickorna. Sen hade jag äran att träffa andra stickare på stickcafé igår. Fick en ny ide till projekt. En av dom som deltog stickade på en Hjälpjösse till Röda Korset. Jag mindes plötsligt att jag faktiskt sett mönstret men helt glömt bort det. Måste ta mig för att testa en sån. Restgarn finns ju nämligen...