Den blomstertid nu kommer med lust o fägring stor???

Vi fick högsommarvärme o plötsligt var det sommar. Trädgårdsmästarens jordgubbsland blommar redan vackert. Gult! Maskrosgult! Och egentligen bryr jag mig inte...

Jag har gett mig själv en läxa i år, en svår läxa, att lära mig tycka om våren igen. Och överkursläxan är att återta nån sorts trädgårsintresse. Min stackars man initierar allt som oftast trädgårdsplaner, han har många fina ideer för hur vi kunde försköna vår trädgård. Och jag slår dövörat till, likt tonåringen i huset... "Som om jag skulle bry mig..." Jag går en helande process för att bli hel igen efter alla våra långa, många år av väntan på lillasyster. År som tärde mer på mig än nån förstått, inklusive jag själv. Jag har återtagit välmåendet på många plan. Har aldrig mått så här bra, men jag har en pusselbit kvar. Måste försöka göra nåt åt de förkolnade resterna av ett utbränt trädgårdsintresse, som samtidigt varit mitt yrke. Men när man rent impulsmässigt är på vippen att slänga sina underbara arbetskamrater direkt i pappersinsamlingen för att man är totalt ointresserad av trädgårdsreklam, då ska man inte jobba med att sälja trädgård! Får man hjärtklappning vid blotta tanken på att behöva sälja nåt överhuvudtaget är man inte redo att stå bakom kassan.

Nu övar jag mig att se päronträdets blommor o bara njuta, inte tänka stress o jobb. Jag började plocka lite stenar häromdan, nåt jag tänkt på i sisådär fem sex år. Min paradrabatt, (min enda...) har varit halvfärdig i ungefär lika många år. Stenplockandet är inte roligt, men jag tvingar mig att göra det i sakta mak, för att kanske hitta trädgårdsinsipration igen. Skulle mina bärbuskar kunna prata hade de nog sagt några ord av förvåning när de faktiskt blev omskötta med både gallring o gödsel nu i vår. De har liksom inte träffat en trädgårdsmästare på åratal.

Att jordgubbslandet ser ut som det gör har också andra orsaker än mitt totala ointresse. Tidsbrist o planer på att förnya jordgubbslandet är minst lika vägande skäl till att det ser ut som gör. Dessutom hade landet oddsen emot sig redan från början, en gammal hästhage som stått oanvänd i åratal, fylld med allsköns upptänkliga ogräs har ändå gett oss bra skörd rätt länge.

Jag är ärlig med mig själv o vet att jag måste hela den här biten, annars blir jag en bitter o sur tant. Jobbet bland blommor o blad har gett mig massor, under många år. Världens bästa arbetskamrater, stans finaste arbetsplats, utmaningar, omväxling och möjlighet att träffa så många underbara människor. Men jag är inte redo att möta den plats som jag ännu förknippar med de sista långa tunga åren av väntan på vårt barn. Mycket av mitt vårillamående har att göra med min barnlöshet, med min ständiga väntan på ett barn. Jag har alltid upplevt att det dyker upp gravida magar överallt, som svampar ur jorden, när vinterjackorna försvinner. Nya barn på väg till såna som redan fått fler medan jag väntat på mitt. Varje vår har jag insett att jag fortfarande väntar på samma barn som i fjol.
  

Gick med dottern på en njuta promenad i trädgården häromdan. Vi doftade på äppelblom o körbärsträd. Äppelblommen doftar socker, enligt treåringen. Hon har rätt. Jag har på många år inte orkat se eller tagit mig tid att dofta på våren. Sen tyckte hon att körsbärsträdet doftade köttbullar, så få se om vi får skörda köttbullar framemot hösten. Var nyss med på skolgudstjänsten i kyrkan o sjöng Den blomstertid nu kommer med lust o fägring stor. Fägringen har jag anat de senaste åren, nu ska jag medvetet öva mig att se lusten o glädjen i våren. Hon som kom till slut hjälper mig se det.  

Sjalar i användning

Min "hippie sjal" är klar för användning. Och det tänker jag göra. Den här åker inte in i garderoben för kommande behov! Den är min! Virkad i Novitas Batik garn är den tung o varm. Jag är egentligen ingen vän av akrylgarn, men det här gillar jag.

Jag använder faktiskt sjalar. Tycker det är jag, på många sätt. Dessutom varmt o skönt.

Den här är en favorit, virkad i Novitas Tico Tico, som inte längre finns. Virkad till min kusins bröllop o den här använder jag ofta.

Samma garn o jag blir trött bara jag tittar på den... Tycker om den, nu när den är klar, men det var en tungvirkad rackare, eftersom jag inte gillar låga nummer på virknålar.

Min "hemma-mys-vardags-sjal" Novitas Rose Mohair, av en för långe sen utgången färg. Tror det är det här mönstret som även kallas Tony Irving sjal, efter som han lär ska ha virkadt den här. Klok karl som virkar, by the way!

Detaljbild från en lite mindre sjal som jag hittat mönstret till på Ravelry. Stickad även den i Rose Mohair garn.

Novitas Puro Batik garn. En av de första jag stickade för nåt år sen. Det här mönstret har jag stickat i många varianter, klar favorit.

Om det annars var nån som faktiskt trodde på mig när jag skrev förra gången att virknålen skulle få vila efter tre snäckskalssjalar, kan jag tala om att det var dumt gjort. Inte kunde jag låta bli att börja på en till. Hittade ett Polku nystan i min skattkista som jag inte vetat vad jag ska göra med, så det råkade visst bli åtminstone en till... Den blir inte så stor eftersom jag har bara ett nystan. 400 hundra meter räcker inte långt. Till min nya Hippiesjal behövdes ca 700 meter.

Nästa gång ska ni få "sjallagerfestival"! Min son hade ärende i min sjallåda igår o där fanns en del färdiga projekt ni inte sett. Coming up!

Insnöad

PÅ GÅNG JUST NU.

Jag har i mitt huvud formulerat ett antal inlägg de senaste dagarna. Orden samlas i min skalle men tiden att få dem på pränt har inte funnits. Jag har ägnat mig åt en massa andra roliga saker och räknar med att skriva mera sen, nångång framöver, när almanackan inte är så fulltecknad. Om nåt år eller så...

När resten av nejden är snöfri har vi snö kvar på Steinbacka! Så är det bara, varje år. Nu kom ju en sen, obligatorisk "takatalvi" för en dryg vecka sen o fick mer snö, mer än alla andra. Men nu börjar även vi vara på "vårsidan", och då är det verkligen vår.

Måste väl erkänna att även jag personligen varit rätt insnöad på sistone, om man tänker på vad jag sysslat med på lediga stunder. Jag säger bara: Snäckskalssjal, och så det gånger tre... Efter fjorton pyttipanna slog det slint med ett annat mönster. Hm, jag fick frågan vad jag gör med alla mina sjalar o fick lov att erkänna att de åker in i garderoben, i min låda för färdiga projekt. De brukar hitta rätt ägare så småningom. Jag brukar bli varse vems de är. Nu hoppas jag faktiskt virka/sticka upp ett litet lager för kommande önskningar o drömmar. Det är bara så att jag skulle bli knasig, på allvar, om jag inte fick skapa med mina händer. Det är skapandet o processen som är det viktiga. Att utvecklas, hitta nya mönster o se att jag kan. Det är en passion att virka sjalar!



 

Så här blev mitt påskgodis!



Den här blir faktiskt en present till mor. Hon hade köpt ett nystan garn, gav det till mig o ville ha det tillbaka som en sjal. Jag hittade efter lite letande mera av det samma på internet för att få en stor sjal. Så hittade jag en underbar garnbutik samtidigt. En butik jag med säkerhet kommer att anlita igen.



Säsongen av Let´s Dance är slut, men banderollen från mammas garnnystan får bli slutbild för i dag. Let´s Knit säsongen fortsätter... Hela året om. Nu har jag printat nya mönster. Virknålen ska få vila efter tre snäckskalssjalar. Nu blir det sticka av, igen.

Vi renoverar

Vi har bott 11 år i vårt hus nu. Vi renoverade nedervåningen när vi köpte huset, byggde rum på vinden ett par år senare och nu har vi börjat om på nedervåningen. Vi har funderat på det en tid och nu har vi påbörjat renoveringen av golvet i vardagsrummet. Det sista golv som vi inte gjort nåt åt. Vi har länge känt behovet, nämligen kalldraget runt fötterna vintertid. Nu är det dags! Spånen o halmen som fungerat som isolering sen huset byggdes på 1938 har för länge sen gjort sitt o blir nu utbytt till något modernare isolering. Vi visste vad som kunde vänta under det gamla trägolvet eftersom vi gjort det här i två rum tidigare. Vi visste att det skulle bli dammigt utan dess like att få ut det gamla. Men nu är det ute, min man kämpade på i dammet o jag gör nu tappra försök att få ut dammet som spred sig i stugan trots försök att hålla det borta. Under halmen fanns ett lager kalk som effektivt spred sig i ett fint lager damm precis överallt i detta hus. Under ett par intensiva dagar rök golvet o under ett par dagar till byggdes nytt bärlager med hjälp av killarna från Byggakuten. Vi hade högt till tak där under att par dagar o funderade på alternativa lösningar för vårt vardagsrum, swimmingpool, vinkällare, dessa kombinerade...osv... Det vore möjligt eftersom det under vardagsrummet finns en källare med ingång utifrån. Vi fick många förslag från vänner o grannar men det förslag som killarna gillade bäst var nog förslaget att bygga en hiss från källardörren under golvet direkt upp till vinden för att de om nåt år skulle kunna smyga hem på småtimmarna utan att behöva komma in i huset o bli tvungna att tassa på direkt utanför mamma o pappas sovrumsdörr. Det nya trägolvet är inne, dock ännu på torkning ett par veckor innan det kan läggas klart. Vi planerar måla taket o sätta upp nya taperter i samma veva. De gula är inte längre vi, inte på nåt sätt, o jag längtar såååå efter att få bort dem!

Som brukligt var på den tiden det här huset byggdes har vi förutom halm o spån även hittat tidningar i isoleringen. Många intressanta artiklar från 1937 fram till krigsutbrottet o händelserna i början på 1940 har vi hittat o vi har naturligtvis sparat en del. Nu hittade vi den tragiska historien om hur två gossars lek med ett hemmagjort vapen slutade i ond bråd död, "då läkare inte stod att tjänstgöra på Närpes sjukhus." Det är intressant att läsa den utförliga förklaringen till händelsen på ett språk som inte används i dagens artiklar. Då efterlyste man tappade reservoarpennor i tidningsannonser o "gossar få genast tjänst som springpojkar om dessa äro redliga o hava egen cykel."

Renoveringen är efterlängtad, skönt att vara i gång. Det är intensivt, jobbigt men roligt på samma gång. Vi ser sen hur mycket vi hinner o orkar, men jag skulle gärna fortsätta i köket sen... nångång. Det slits o man ändrar i tycke o smak. Nåja, en sak i taget. Viktigast just nu är att vi får vårt vardagsrum tillbaka, varmare o mera 2014.

Det är många saker jag gått omkring o varit glad över de senaste dagarna. Min man trallar o är hemma. Han får ett välbehövligt avbrott från sitt jobb under sommaren. Vi renoverar vårt hem på jorden, tillsammans. Jag har fått råmjölk av grannen. Jag har ett jobb att gå till som jag verkligen trivs med. Jag hittade mera garn till ett påbörjat projekt, när alla garnaffärer påstår att det är en utgången nyans som inte mera finns att fås. Vi fick god hjälp att kasta ut det sista av golvet av en nyfunnen vän. Listan kunde göras mycket längre. Sen finns det naturligtvis bekymmer i mängd, större o mindre. Som att datorerna inte sammarbetar till belåtenhet i allmänhet o när man ska dela bilder på denna plats, att diskmskinen diskar bara när den vill o man undrar över hur man ska få sina barn att bli någotsånär kloka o mogna ungdomar med självbehärskning o lite uppfostran i bagaget... Men jag vill lära mig ta vara på guldstunderna o de små glimtarna av helighet som skiner i livet. - Mitt i livet.