Julen är över... Gott nytt år!

Jag lovade höra av mig innan julen. Det hann jag inte! Julveckan försvann, Juldagarna kom och for. Julen är över och jag drar en lång suck av lättnad. Nu ser vi framåt mot det nya året med tillförsikt!

Ni får inga bilder på julfina barn, julblommor och stilfulla juldekorationer! Inget av det fanns att fotografera! En enda julblomma har jag och den gladde, och ännu gläder, mig ofantligt. Efter åren på blomsterhandel har jag mer än nog av dussinplanteringar inför jul, så en planering gjord i bara ett exemplar, åt just mig, kändes omtänksamt ända ner i hjärteroten!

Moppeknatter, bensinlukt, legolek, mysbyxor och okammat hår, väntan på julklappar och stressfri matlagning med tonåringar... I år var vi alla hemma hela julaftonen här hos oss. Så fantastiskt att stöka på och göra egentligen ingenting. Extremt ovanligt och alldeles, alldeles underbart! Bara det faktum att gubben var hemma till både kropp och själ fyllde huset med julefrid. Eftersom det hände senast för tio år sen har vi inga andra julaftonstraditioner än att vi aldrig lämnar vårt hus mer än vi måste. Vi har ingen glansbild av hur julafton ska se ut här. Kvällen före doppare dan bestämde jag mig med kort varsel för att göra thailändska vårrullar till julbordet. Bara för att jag ville, för att jag kan och för att de hör till det fina vi fått på köpet med våra barn. Vi hade skojigt, barnen och jag när vi gjorde dem. Skratt och kökstök, så roligt att jag glömde de viktiga nudlarna i fyllningen. När alla var rullade och klara för fritering såg jag nudelpåsarna... Så bra egentligen, en viktig påminnelse om att livet inte ska vara för perfekt, inte ens på jul! De gick bra att äta ändå även om det harmade eftersom det satt en vårrulle expert vid julbordet.

I år har jag mer än någonsin tänkt på alla som har en jobbig julhelg. Det finns så många runt oss som inte kan leva i nån traditionsenlig julstämningsbubbla. Det finns så många som kämpar med relationer, ekonomi och själva livet. Nån som firar första julen i saknad efter nån kär som gått bort. Vänner som kämpar med sjukdom och tillbringar julen på sjukhus, där livet står på spel. Jag har som vanligt tänkt på alla som väntar på sitt barn, alla som firar ännu en ensam jul. Alla som knappt orkar sjunga en bön: Giv mig ett hem på fosterjord, en gran med barn i ring... Fast vi nu har huset fullt av glada, retliga, skrattande, gråtande, underbara barn känner jag varje jul, stinget av minnen från förr. "Julen är här, i ett barns glada ögon bor den..." Är du då utan dessa barn kan det kännas som om julen blir en tung sten i hjärtat. Julen är jättetuff för alltför många av tusen olika orsaker, förväntningar och traditioner från stenåldern som binder frihet och glädje. Vi har i år försökt öva på Bibelns ord ur Kolosserbrevet 2:16  "Låt därför ingen döma er för vad ni äter eller dricker eller hur ni iakttar högtider...."

Nåja, nu är det över och vi ser tillbaka på ett året som gick. Det är viktigt för mig att sammanfatta och summera så här vid års skiftet. De bästa bilderna i år blev aldrig tagna. Hjärtebilder som aldrig hann fångas på foto. Stunder av lycka, förundran och glädje gömmer jag i mitt inre. Många bilder blev tagna och vi minns många fina ögonblick. De viktigaste blir historia.



På vår tjugo åriga bröllopsdag, äntligen! Gamla uthuset jämnat med marken.

Firar bröllopsdagen gör vi ordentligt, på tumanhand i Helsingfors.



Vår guddotter Vilma blev konfirmerad i maj. Stunden framme vid altaret i kyrkan tillsammans, hon och jag, den berörde mig djupt och den är något jag kommer att bära mig.



Sommarsemester, Södra Finland.

Jag önskar er alla Allt gott och välsignelse inför nästa nya år!
Kram Gunilla

Är ni taggade för julen?

Jag har under december påbörjat minst tre blogginlägg men censurerat mig själv varje gång och raderat min text. Det var likadant i fjol, jag skrev nästan inget alls i december. Det är så förstår ni att jag har så många åsikter den här tiden på året att jag väljer att vara tyst. Jag är rädd att trampa på nåns tår. Jag är gammal nog att inse att mina åsikter så här års skiljer sig från den stora massans. Men ändå kan jag inte låta bli att öppna locket litegrann och pysa ut vad som tynger mig... Julmånaden!

En av de unga som suttit runt vårt köksbord den senaste tiden frågade : Är ni taggade för julen? Vårt unisona och snabba svar var: NEJ. Jag uppskattar den uppriktigt ställda frågan. Sällan nån vågar fråga, på riktigt, om vad man egentligen tycker om julen och allt som därtill hör. Glad över en ung ifrågasättande människa som också accepterade och gillade svaret. För det är kontroversiellt att inte bara älska julen!

Jag erkänner alltså härmed officiellt att min december vånda inte lättat alls. Dessvärre blir min julångest värre med åren. Okej, då var det sagt! Jag får mer och mer svårt att orka med butiksöverflöd, pyssel, choklad, tomtar och pynt. Det hjälper inte att själv välja bort och strunta i måsten, det har jag gjort i många år. Den finns överallt ändå, julstämningsjakten! Vår längtan bort blir större för varje år. Så bli inte förvånade om vi nåt år gör slag i saken och försvinner vid självständighetsdagen. Men lugn, vi är tillbaka efter nyårshelgen. Jag älskar ju vardagen och "oxveckorna" i januari. Vart vi far och vilket år är ännu oklart. Men drömmen håller på att bli en längtan. Hittills har våra jobb hindrat oss men få se vad vi hittar på nån gång. En enslig stuga i Italien, volontär jobb i Thailand, vem vet... För att uppleva en annan jul, hitta vår jul, på nytt och på riktigt. För jag gillar ju Honom som är orsaken till att vi firar jul!

Jag har sagt det förr och får säga det igen: Tur att inte alla är som jag! Det skulle inte bli mycket kvar av sånt som de flesta tycker att hör till och är mysigt med julen! Jag har inte på flera år besökt en enda julmarknad, inte en julkonsert och sänder inga julkort. Antalet julklappar blir minimerade till barnen. Barnen, stackare, som aldrig fått tro på jultomten, knappt haft julkalendrar och får sin beskärda del av mors julåsikter. De får säkert gå i terapi för att kunna fira jul som vuxna!

Tänk så bra att vi bor i ett fritt land. Det är okej att älska julen! Fritt fram, varsågoda. Njut av det som fyller er med jul, glädje och minnen. Man får prata jul med mig, även jag gillar att baka pepparkakor, sitta och mysa i skenet av levande ljus. Och den gamla röda ljusstaken, den tar jag fram till lilla jul varje år. Med ålderns rätt förbehåller jag mig ändå rätten att vara lite kärringen mot strömmen och uttala att jag är less på mycket som hör till traditionellt julfirande. Jakten på den perfekta glansbilden, strävan efter den där dagen då allt är stämning, tradition och fullkomlig lycka, den stör mig! Men, nog om detta. Det är snart januari, ett nytt år står för dörren. Det blir ljusare. Om två veckor är det 11 månader till nästa december! Hurra!

Liten rapport från handarbetshörnan efter detta:

Ni minns den här bilden, eller hur?!

 

Så här blev mina fynd från Vasa. Det orange Teddy garnet blev precis som jag ville. Sjalen i kärleksknutar blev lagom stor med mitt loppisfynd. De udda nystanen från loppis blev en varm och stor stickad babyfilt. Bomullsgarnen från Drops blev en virkad filt i mina favorit rutor. De åker iväg till nån som saknar det mesta.

Just nu varvar jag sockstickning med denna spets sjal. Jag stickar på ett par långskaftade sockor med mönster, som är delbetalning/muta för ett större syprojekt i gengäld. Min "sy-syster" har lovat ta sig an ett värdefullt sidentyg från Thailand och sy en klänning åt mig till sonens konfirmation i maj. Jag köpte tyget i sidenregionen Khon Kaen då vi fick honom där för över 13 år sen. Jag fixar ju inte att sy nåt av det, men sticka kan jag... Ni vet ju att jag har svårt med tunna garner så Novitas Pikkusisko är på gränsen. Men med tjocka stickor kommer sjalen att bli så skir och fin att jag inte kan låta bli. Ett underbart mönster!  Men, det är bra att varva en "räkna-varje-maska-annars-blir-det-fel-sjal", med socktickning som bara går av farten och utan att man behöver tänka.

Sen hör ni, ska jag ta mig an denna utmaning som mellansonen vänligt såg och visade mig i en reklamtidning från Birka. Jag öppnar sällan reklamtidningar så jag skulle ha missat denna om inte min son tänkt på sin morsa. Garn och stickor klara, men jag får inte börja innan ovanstående projekt är klara! Lite ordning måste det vara, sa slarvern!

Jag hör av mig ännu innan jul! Ha en bra adventstid!