Har precis ätit lunch. Nässelcrepes med maletköttfyllning. Jättegott! Det är en favorit här hos oss! Jag skördar alltid nässlor tidig vår. Förväller, mixar och fryser in. Hälsosamma och bra att ha i frysen så här års, när vinterslasket är som mörkast. Bevisat bra för blodet och därmed orken! Jag har aldrig haft nåt problem med att barnen inte skulle gilla nässlor. Kokar ofta nässelsoppa i stället för spenatsoppa och det hör till Snusmumrikens favoriträtter! När Storebror var liten o undrade vad de där gröna prickarna var, sa jag bara; Monstermat, som man blir dunderstark av, och på den vägen är det! (När maken undrade, sa jag; Det är mögelprickar, spartider! Ät o var tyst!)
Jag blev förärad boken 123 Krigstida recept av min svärmor för en tid sen och den är synnerligen intressant läsning! Nog har vi det bra, vi som lever idag. Förutom recept på maskrossallad, falsk sylt, surkål och rovor i oändligt antal variationer, står där berättat om hur svårt det var att få tag på mat i krigstiden. Och det är inte längre sen, egentligen. Bland oss finns ännu många som minns den tiden.
Vi som idag kan välja och vraka bland livsmedlen kan nog inte till fullo förstå hur svårt det kunde vara att föda en familj under krigen. Vi blir sura om vårt favoritkaffe från Colombia råkar var tillfälligt slut i hyllan just den dan vi handlar. Vi är vana att allt finns, allt och mer därtill! Jag tror inte att vi bortskämda nutidsmänniskor skulle klara oss så väl med enbart krigstida råvaror.
Ibland roar det mig att försöka leva så billigt som möjligt. Mat är dyrt! Nu är vår fattigdom till en del självvald eftersom vi valt att låta mig vara hemmamamma med lön från Folkpensionsanstalten tills dottern blir tre år. Hemvårdstödet är inte fett, men fint att det finns. Träffade en mamma från USA i Bangkok när vi hämtade lillasyster. Hon övervägde att flytta till Finland då hon förstod att det finns möjlighet att vara hemma med barnen. Hon och hennes man adopterade en son, som verkligen behövde "special need", ett barnhemsbarn med stort behov av extra trygghet, mat och sjukvård. Men tre månader skulle hon ha råd att vara hemma när de kom hem från Thailand. Tre månader! Ett adopterat barn behöver mer än så! Men vad skulle hon göra? Ekonomin och hennes arbetsgivare gav henne inga andra möjligheter.
Nåväl, nu önskar jag mig inte tillbaka till mitten av 1940-talet. Kornmjölsgröt med lingonsylt äter jag inte! Kåldolmar med svamp, stuvning på rova och bärkrämer är kanske gott, nångång, men inte alltid. Läser att hösten 1941 var potatisskörden ytterst dålig och med redan många livsmedel på ransonering blev det rätt svårt att mätta det finska folket. Mjölk, säd, ägg, socker och lyxen, kaffet... allt var ransonerat. Man förstår ju att folk odlade själv, plockade bär o svamp, samt åt ogräs. Under krigsåren såldes trädgårdsböcker i aldrig tidigare skådat antal i detta land. Det var helt enkelt viktigt att kunna odla sin egen mat, för att över huvudtaget ha mat. Glass och korv var lyxmat.
Mina barn kallar mig tillsatspolis! Jag är rätt sträng med vad jag handlar i matväg, gällande tillsatsämnen. Jag tror folk var friskare förr. Ren mat, äkta vara är nog bättre för kroppen än hundratals E-ämnen. Därför får mina barn nässlor ibland. För att dryga ut matkassan äter vi bärkräm o gröt ibland. För att förstå generationen före oss, behöver vi försöka minnas att mat i nutida mängder inte alltid varit en självklarhet. När jag, en helt vanlig vardag år 2013, njuter av en god kassler med allsköns tillbehör, avokado och efterrätter med äkta grädde, mango, passionsfrukt och mycket socker, samt mitt mörkrostade kaffe från Colombia så vill jag minnas hur bra jag har det! Och vara tacksam för det vi får ha!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar