Gunilla sjalar

 

 

 

 

Vi har hunnit fira påsk! För tio år sen befann vi oss i Thailand. Det är otroliga 10 år sen Anton kom i vår famn på Phya Thai Babies Home i Bangkok. Då, när det thailändska nyåret stod för dörren, var hettan och smogen olidlig i storstan på andra sidan jorden. Då kom en underbar speciell människa in i vår familj. Endast tio månader ung lämnade han tanterna på barnhemmet för en familj, han fick en mamma och en pappa i Nokia Land. Vi har anledning att fira! Vi firar att vi får ha en del av hjärtat i Thailand och underbara barn i huset.

 

Barn som ger oss nya utmaningar så gott som dagligen. Det är spännande att leva med barn! En väldigt svår konkret utmaning fick jag här om dagen. Jag blev ombedd av min dotter att göra Pippi flätor, alltså riktiga Pippi flätor som står rakt ut... Att ens göra en normal fläta i thailänskt hår är fullständigt omöjligt! Det blir nog till att skaffa en Pippi peruk om önskan om att se ut som den starkaste flickan i världen kvarstår. Det här med att hitta för stora skor och olika strumpor klarar hon galant själv!

 

En utmaning jag får, notera får, inte bara måste, öva på är argumentation. Inte min starka sida tyvärr, men jag får öva. Tonåringar kräver svar och är värda svar, genomtänkta och slagkraftiga. Men jag gillar att bollar tankar med en ung människa. De ungdomar jag känner har fina tankar! Och de får finna sig i att jag lägger mig i deras funderingar samt sitter och virkar i soffhörnet då de är här. Jag erkänner att jag sliter mitt hår ibland, men tiden med tonåringar är riktigt intressant och givande. De kräver närvaro och tid. Men allt har sin tid. Träffade som hastigast min svägerska igår och hon nämnde tidtabellen för de vuxna kusinernas flyg och planer ut i världen. Okej! Det är några år som jag sitter över kaffe koppen och pratar, argumenterar och dividerar, sen flyger de våra också. Jag får ta tillvara tiden som bollplank och hoppas att nåt av det jag säger fastnar trots att mina argument sågas ner till sågspån.

 

I väntan på nådefull audiens hos tonåringar är det bra att vara tillgänglig. Jag virkar en del! Min spindelsjal avancerar. Den glittriga växte till sig under bussresan tur-retur till Helsingfors, men det är några varv kvar än. Om några dagar är det tjugo år sen jag fick gifta mig med den bästa mannen i världen och vi har firat lite för tidigt med en resa på tumanhand till musikalen Mamma Mia. För tio år sen firade vi bröllopsdagen under palmerna i Hua Hin Thailand, nu var Helsingfors lagom långt borta för både barnen och plånboken.

 

Ja, så tipsade en väninna mig om en sjal som bara måste testas. Den bär mitt namn. Sök på Gunilla sjal, sa hon, när jag bad om mönstret. Jag hittade det och som vanligt är väl alla goda ting tre, eller hur?!

Både stickning och virkning i ett. Perfekt!

 

 

De ser så små och skruttiga ut när man är klar. Nästan så man blir less på det man gjort. Men så blockar man...

... och simsalabim, sjalen sträcker ut sig över en normal stor madrass!

Jag gjorde ett försök att sticka de fyra sista varven i morsstickning för att kanten inte ska rulla sig. Verkar vara rätt lyckat. Sjaldelen stickas först i förkortade varv i slätstickning och kanten virkas sen. Den vit, grå, beige randiga är ett merino ull garn från Katia, den gröna är ett Drops Delight, garn som jag köpte hos Tapion Lankakauppa i höstas. Det finns garn kvar till en tredje av det beige vita...