Det bästa med att resa bort är att komma hem, eller hur?
Nåt med det mest idiotiska man kan utsätta sig för är en familjesemester i husbil!!! Men samtidigt är det nåt av det bästa du kan göra! Knöla in en fem personers familj, varav tonåringen är tvingad med mot sin vilja, tioåringen allmänt tvär och en livlig treåring, samt svärföräldrar i en husbil, den hetaste veckan på året och det är som bäddat för katastrof. Eller åtminstone rätt jobbigt.. För handen på hjärtat, hur ofta är det underbart att resa, äta, och sova på ett ytterst begränsat utrymme i extrem hetta? Den där lyckliga familjebilden i camping brochyren är en utopi. Ni vet den där alla föräldrar ler avslappnat o alla barnen är nöjda samtidigt. Alla föräldrar som ren varit på en kortare dagsutflykt vet att det där är trickfilmat!
Verkligheten ser ju annorlunda ut. Nåt barn är alltid på dåligt humör, hungrig, och eller trött. En, eller båda föräldrarna tappar tålamodet då inget fungerar enligt planerna. Fel mat severas, nån får sova x antal timmar för lite och campingen saknar den mini golf bana man kankse antytt i ett svagt ögonblick att ska finnas... Just den där perfekta familjebilden vid sevärdheten som finns i brochyren, den finns inte i mitt fotoalbum!
Den resa vi nu gjort klassar jag, detta till trots, som en av de viktigaste vi gjort! Vi har kopplat av och verkligen haft en bra resa! Det gör så gott att komma bort hemifrån. Bort från alla saker, sysslor o ovanor. Bort från jobb o allt vardagligt. Redan det faktum att man inte har alla sina grejer runt sig gör att man uppskattar dem mer när man kommer hem. Sen är det så lärorikt att nötas mot varandra i en liten husbil. Man tvingas till hänsyn o respekt, man får lov att hjälpas åt fast det sitter hårt inne. Hur jobbigt det än är för föräldrarna så gör det oerhört gott för syskon kärleken att tvingas till samvaro. Man fostras för livet samtidigt som familjeminnen binder oss samman. Nästa gång vi ser på Vasaloppet i tv kommer hela familjen att minnas att det på upploppet i Mora, åtminstone sommartid, finns en Thai Take Away grill som räddade livet på vår son. Man får helt enkelt lov att ta det där tyngre med en stor nypa salt. Och... jag kan bocka av på listan över platser jag gärna besöker. Jag har gått över mållinjen i Mora, i fäders spår för framtids segrar. Låt vara att det var onödigt varmt med 34 plus grader men eftersom jag avskyr skidåkning är det nog första o sista gången jag passerar målet i Vasaloppet.
Det finaste med den här resan är just att vi fick ha mina svärföräldrar med. Glad att våra barn fick den här resan med dem. Det är oerhört värdefullt att få uppleva en resa tillsammans med far och morföräldrar! Nu är det på sin plats att nämna att mina svärföräldrar hör till kategorin; väldigt trevliga, så det måste påpekas att jag på intet sätt besvärats av deras närvaro. Snarare tvärtom! Jag har glatts åt att dela gemenskapen, se mina barn få vara med dem och njutit av att åhöra samtal o kortspels drabbningar där ingendera parten lägger sig o spelar snällt för att den andra ska få vinna. Sen gläds jag år att våra barn har fått träffa gamla farbror Sigge. Det är värdefulla minnen.
Om alla turister skulle köpa lika lite souvenirer som oss skulle de flesta föräljare få slå igen! Ok, tre dalahästar kom hem till Finland från Rättvik, men i övrigt noterar vi att minnessakerna består av en stor hög stenar, som vanligt, diverse strandfynd samt garn... Jag klarar mig förträffligt utan souvenirbutik, bara jag kommer över lite garn. Införskaffade lite Järbo garn, som inte hittas i Finland, i Hofors som kommer att bli varma minnen för min del.
Innan natten kommer vill jag tacka, för den dag Du gav, för dem jag mötte...
För ett liv som mognat något, Herre, vill jag tacka!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar