Den som läst mina skriverier här tidigare kanske minns att jag en gång skrev ett inlägg om hur jag försökt resa mig ur soffhörnet för att börja röra på mig och i förlängningen leva längre och ha hälsan. Jag skrev om att jag antagit en utmaning från min man. Jag antar att de flesta som hittat tillbaka till mig här vet hur det gick, men...
Jo, jag är fortfarande lyckligt gift med en av gymmets delägare. Och jo, jag tog mig runt Botniacyklingen på 3 timmar och 3 minuter i somras, med blott ett depå stopp. Och jag har faktiskt fortsatt mina försök att inte bara sitta i soffhörnet. Vi har haft många svettiga stunder i gymmet, han och jag, hela familjen och jag själv. Jag är lååååångt ifrån vältränad, men jag har lyckats bygga upp nån form av grund kondition som jag tidigare saknat helt.
Skaffade ny cykel i våras och lyckades cykla ihop ett förvånande stort antal kilometrar under försommaren. Jag har tidigare retat min man för att t.ex. cykla i väg till Kortesjärvi och äta en glass, då det finns i frysen. Men jag fattar nu! Det är bra att ha ett mål för cykelturen. Han bjöd mig på mat, i Terjärv, sa han, om vi cyklar dit... En träningsdag och date, all in one, perfekt. Aldrig har väl mat varit så gott som framme på Marinas, aldrig har väl sträckan Lappfors - Terjärv känts backigare, men aldrig har jag varit så nöjd med mig själv, dryga 70 km och en dusch senare! Och Botniacyklingen, målet jag tränat för, kändes bra att genomföra, även om det grämer mig att jag inte kom i mål under 3 timmar. Skulle jag ha lyssnat på mina arbetskamrater och tagit en byxblöja ur lagret på jobbet kvällen innan hade jag klarat mig under 3 timmar. Ni förstår, toalettkön i Maxmo sinkade mig ett par minuter. Det är alltid kö till damtoaletten!
Jag kan godkänna att träningen inte prioriterats på samma sätt nu under hösten och förvintern som i våras. Luften gick lite ur mig då jag klarat min utmaning. Jag har haft två intensiva examenstillfällen och praktik i mina studier som krävt engagemang. Jag har helt enkelt inte kunnat mobilisera kraft och tid för träning på samma sätt. Men faktiskt inte hemfallit åt tankar på att ge upp och sluta svettas. Jag fattar inte riktigt vart hösten tog vägen. Den bara försvann snabbare än en fjärt i höststormen. Får erkänna att jag varit rätt trött, livet tar på krafterna stundvis. Sen kan jag också undra om jag varit tröttare för att jag inte tränat... Barnen, livet, jobbet, studier, det berömda livpusslet, där en mamma med gott samvete ska hinna klämma in egen träning är inte alltid enkelt.
Igen sporrad av min man, har jag nu anmält mig till en cirkelträning på gymmet, för att få ny inspiration. Alltså, JAG anmäler mig till en gympagrupp av egen fri vilja, för att utmana mig själv att träna hårdare... Fanns inte på kartan för bara nåt år sen. Nåt sånt skulle jag inte utsätta mig för fast jag hade fått betalt, förr alltså! Träning, speciellt tillsammans med andra var tortyr och jag har under åren gjort allt för att undvika det. Jag märkte under hösten att jag blev bekväm i min träning, tog mig till gymmet, jo men tog i bara så där lagom.
I onsdags började vi, 17 andra tanter o jag under ledning av byns massör. Det var jätteroligt! På riktigt, jätteroligt! Jag tänker cykla Botnian till sommaren också, då ska jag under tre timmar och planera mitt vätskeintag bättre. Och köpa cykelbyxor, de är säkert bättre än mina arbetskamraters förslag att använda en byxblöja som stoppning även om byxblöjan kunde göra att jag slapp stå i toalettkö!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar