Mera sport, mera sport....

Sportlovet sjunger på sista versen o vi är inne i mars redan. Lördag kväll och vi är inne i den perioden på året då min gubbe tränar fotboll så här dags. Jag är van fotbollsänka o har efter många år nu lärt mig roa mig på egen hand. Det blir bättre sen, bara gubbarna kommer ut på grönbete o kvällarna blir ljusare.

Jag har i kväll hunnit fästa trådar på pyttipanna nummer elva, tolv och tretton. De bokförs som nästan färdiga. Den vita är blockad o klar men de på nedre bilden väntar på sin tur. Det är fantastiskt stor skillnad på slutresultatet om man spänner ut sina sjalar eller inte. De ser så små o skruttiga ut när man stickat klart, men så händer nåt när man tvättar o blockar. Nu är det bara så att vi använder samma madrass till olika ändamål, barnen o jag. De tränar hopp, kullerbyttor, parkour och andra farligheter o behöver den att landa på. Jag spänner ut mina sjalar på den. I kväll drog jag det kortare strået, barnen vann. Alltså kunde jag inte låta bli att bara testa ett par varv på det nya sjal mönster jag hittat o som står näst i tur att förverkliga. Min sjal i smutsorange avancerar, ja visst, men jag lärde mig bara ett mönster i väntan på en madrass... Det är en sport minsann, att utvecklas i sin hobby!

Sport i mer fysisk form har vi ägnat oss åt de två senaste dagarna. Eftersom vädret viskar om vårvindar o snön lyser med sin frånvaro har vi tagit oss an att kapa veden rekordtidigt i år. Måste passa på nu medan skolan inte upptagit barnens tid... Så vi fick en särdeles effektiv dag vad gäller ved med hjälp av barnarbetskraft i går. Jag älskar, om nu nån råkat missa det, verkligen älskar ved o allt vad därtill hör. Jag får träning som heter duga o det är skönt att gå till sängs o veta att man uträttat nåt. För det känns i hela kroppen. Motorsågen har jag dock ännu inte lärt mig hantera, så trädgårdsmästare jag är, men jag överlåter med varm hand den biten åt han som kan. Det här är ett familjenöje hos oss. Jag är tveksam till att maken skulle kalla det nöje, men jag gör det. Det är extremt skoj att jobba tillsammans med nåt som verkligen behöver göras. Barnen har insett att man kan tjäna en slant o faktum är att de är jätteduktiga när de är på det humöret. Vi är extremt stolta över hur de kan jobba tillsammans o verkligen vara till hjälp när det behövs! Till o med lilla fröken bar ved för kung o fosterland, sen lekte hon med morakniven, cyklade runt lite, satt sen på veden o småpratade med alla som ville lyssna. Jag glömmer tid och rum när jag jobbar med ved, jag njuter, det är terapi o vila. Vi började på så smått under torsdag kväll när vi fick hem vår lånade traktor för vedkapningen o jag förlorade mig helt där mellan all ved. Det var först i duschen sen som jag insåg att jag borde ha varit nån annanstans under kvällen.
Oups!

Som utlovad belöning för gott dagsverke letade vi upp lite snö i dag. Ett par timmar i slalombacken blev det för far o söner tillsammans med kusinerna. Kändes märkvärdigt, ingen snö i sikte på väg mot Lappo men tack och lov fanns det snö i backen o alla var nöjda. Vintersport har jag aldrig förstått mig på men jag gläds med dem som sportar o njuter av det. Själv njuter jag, i väntan på att min bollkalle kommer hem, av att virka ett knepigt varv... Det var precis rätt utmaning det där mönstret jag hittade!