Människomöten

Jag ser tillbaka på en intensiv tid fylld med människomöten. Jag gillar det! Ju äldre jag blir, desto mer uppskattar jag att träffa på roliga, intressanta, ledsna, glada, tårfyllda, spännande människor. Det är så fantastiskt att få möta olika människor med olika erfarenheter. Det är så lärorikt att dela nån annans historia, få gå med en bit på vägen. Ibland delar man erfarenheterna, ibland inte, men om man vågar lyssna lär man sig väldigt mycket om hur livet kan te sig för någon annan.

Främlingar är vänner du ännu inte känner!

Vi jobbade tillsammans i helgen, våra goda vänner o vi. Olika, men lika! Vi har lärt känna varandra rätt bra och vi kunde bidra med våra gåvor för att tillsammans kocka, fixa, duka, diska o bära. Vi delar längtan att ha ett så bra äktenskap som möjligt mitt i vardagsstress och småbarnstid. Vi träffas i akt o mening att stärka våra förhållanden. Det är en rikedom att dela tankar, bekymmer, drömmar o bli påmind om hur viktigt det är att vi får ha varandra, som par och som vänner. Tårtan ovan är en gåva från dem till oss. Vi äter tillsammans när vi träffas o de medförde tårtan som ett deltagande i vårt åldrande här i höstas. De känner oss, ett garn nystan o en fotboll, inget symboliserar oss mer än så!

Jag känner mig trött. Tröttheten sitter i efter feberveckan. Jag brukar vara vårtrött o jag erkänner villigt att jag gärna tar en liten tupplur med dottern just nu. Jag gör det med gott samvete! Jag tar ut det sista av min vårdledighet. Jag läser Tomas Sjödins "Det händer när du vilar" och vet att tiden på sofflocket är viktig.

Jag irriterar mig på att våra datorer inte samarbetar till belåtenhet just nu. Jag har stickat en hel del som jag gärna skulle visa er, men ni får vänta på bilder på grund av att mina barn har testat vad som ryms i hålet för minneskortet... Jag förvånar mig själv genom att tömma UFO korgen. Jag håller på att lära mig göra klart. Lilla fröken har fått ett par stickade sockor med Olga skaft. Hon har faktiskt inte fått några tidigare eftersom det funnits av brödernas sockor i parti och minut. En sjal har blivit klar o lär, enligt son nummer 2, vara en av de finaste jag gjort. Jag virkar på en ananassjal, ett favoritmönster och så ramlade ett hemligt projekt över mig härom dan. Moahahaa! Jag skulle sy häromdan också, men därav blev intet! Jag fattar inte vad det är med mig och symaskiner. Mamma hade ju kollat att den fungerar... jag behöver bara röra den så slutar den fungera...Nu har den åkt in i garderoben på obestämd tid, symaskinen, och sonen ringde mommo för att meddela "krisläge"!  Men det ska bli klart i snar framtid, projektet som behöver symaskin! Och bara datorn blir sig själv igen får ni bilder också!