Garngåvor

Det första handarbetsprojektet år 2014 är färdigt, så när som på att fästa trådar. Vissa saker blir färdiga snabbt som ögat, medan andra tar längre tid. Men än så länge får ni ingen bild, det är hemlighetsstämplat en tid än. Det finns projekt o så finns det PROJEKT. Årets första är ett PROJEKT! Jag ska försöka förklara.

Jag får ju mina nattliga idéer ibland. Projektidéer med en inspirationsnivå som överträffar allt jag tänkt ut i vaket tillstånd. Ibland slår blixten ner och jag bara vet vad jag ska sticka och åt vem även dagtid. När jag hänger tvätt eller rör i grytan får jag en idé som inte går ur skallen. Jag väljer numera att kalla dem Gudagåvor! Jag tror nämligen på en praktisk GUD. Jag tror att HAN ger mig konkreta projekt som Han vill jag ska sticka. Jag försöker strunta i Jantelagen o läsa Bibeln i stället. Jag försöker påminna mig om berättelsen där Jesus vill vi ska använda våra gåvor i stället för att gräva ner dem. Jag får gå i Guds rike o göra det jag gillar. Han har skapat mig med de gåvor jag har för att de behöver finnas. Och Jesus har fantasi! I Hans rike är det tillåtet att ha andra gåvor än att sjunga o ge kollekt. Jag har äntligen insett det nu, det tog mig många år av frustration över att jag är dålig på just nämnda två saker!

Garnet till sjalen på bilden kom jag över i en helt vanlig matvaruaffär till ett extremt fyndpris! Jag var vid tillfället i ett sånt ekonomiskt läge att jag verkligen inte borde ens titta på garn. Kamelhårsgarn, det är dyra saker...men jag hörde nästan rösten; Köp! Jag försöker inte bortförklara mina inköp med att jag hör röster, men det var helt rätt efter vad som senare skulle visas. Jag kom hem o gömde garnet i min skattkista för att bara ett par dagar senare börja sticka en sjal i ett mönster jag stickat rätt många gånger, i rätt många olika garn. Jag stickade sjalen på rekordtid o jag kände hela tiden att det var nåt speciellt med den. Så en natt vaknade jag o visste vems den var.

Vi  har i många år haft socialarbetare rännande i huset för att skriva hemutredningar och uppföljande rapporter rörande våra adoptioner. Världens underbaraste, trevligaste och sakligaste människa har hjälpt oss fram till våra barn och av olika orsaker hade hon inte haft den äran att träffa vår sista solstråle. Vi knallade upp till kommunens socialkansli, dottern o jag med sjalen i paket för att säga tack: " TACK för hjälpen under alla många, långa år" och vi kom på rätt dag! En sån där dag som vi alla har ibland, när till synes allt går emot o missmodet tar överhand.

Det här drömprojektet blev viktigt för mig. En övning i bön för mig och ett bevis på omsorg för mottagaren! Jag är ofta för okoncentrerad att be. Men den här sjalen blev ett böneprojekt. Varje maska blev en bön på nåt konstigt sätt. Böner om helande, kraft, styrka och livsmod och jag tror mig veta att den värmer än idag och tror att bönerna fortfarande är verksamma.

De här två sjalarna är för mig tydliga bevis för att det finns en Gud. En Gud som gett mig gåvan och lusten att skapa o just nu övar jag mig ödmjukt att lyssna in Hans vilja. Så får Hans gåvor till mig bli gåvor till andra!

The  Lord works in mysterious ways!