Proudly presents: Prinsessans Pastell Poncho

Tiden rusar i väg. Januari sjunger redan på sista versen. De senaste veckorna har bara flugit i väg, fylld med vanlig vardag. Något mer intensiv vardag än vad som varit normalt det senaste året. Jag har jobbat ett par skiften mer än tidigare. Jag gläder mig o trivs. Bra för mamma att lämna huset ibland, bra för mamma och övriga familjen att jag får vara hemma så pass mycket ändå. Vi har påbörjat en kurs, gubben o jag. Vårt gemensamma intresse kring alla barns bästa tar ny fart i dagarna och vi gläder oss storligen. Vi har skjutsat barnen till fotbollsträningar o röntgat käkar, läst läxor och njutit av den underbara vardag vi fick. Just nu kokar jag grönsakssoppa, och huset doftar olivbröd och kladdkaka. Livet som bäst, blandat med ilska, trots, syskongnabb o lite stress! Allt är inte bara glansbild trots hembakt o hemmatid, men vi lever det liv vi vill o älskar.

Januari saldot vad gäller handarbetsprojekt ser ändå ut att bli rätt hyfsat med tanke på vad som krävt min tid i övrigt. I jakten på nåt annat hittade jag ett UFO projekt. Jag hade, irriterad o led, gömt undan mina mormorsrutor för att jag gjort fel. Har flera år tänkt virka en poncho o när vi nu fick en dotter i huset hade jag stora planer på en klassisk poncho i mormorsteknik. Letade till och med efter ett mönster o började. Sen missförstod jag antagligen mönstret o allt blev fel. Så för rätt länge sen kastade jag in allt i en påse o glömde bort hela ponchoprojektet. Dagen då jag hittade mina rutor var jag tydligen på rätt humör, tog upp det som blivit fel, rättade till o virkade klart på nolltid. Kan bero på att jag fullkomligt struntade i mönstret o tänkte själv... Vem bryr sig om exakt maskantal bara passformen är den rätta.

Sen har två nya pyttipannor sett dagens ljus och min elfte finns nu på stickorna. Har liksom totalt snöat in på dom där... Nu har jag fyndat lite mera garn o grunnar ivrigt på nästa projket.